Hillevi(s): januari 2015

fredag 16 januari 2015

Oberoende organ för bedömning av personskador

Det finns stora brister vad gäller rättssäkerheten för personer som drabbas av trafikskador, arbetsskador, vårdskador och andra skador.

Bland annat är ordningen för att få sin skada objektivt prövad och att få korrekt ekonomisk ersättning för främst inkomstbortfall i dag mycket otillfredsställande och rättsosäker. Likartade fall kan i dagens system bedömas helt olika.

När det gäller de trafikskadade är ett allvarligt problem försäkringsbolagens medicinska rådgivare som utan att ens träffa patienterna överprövar behandlande läkares utlåtande och gör sina bedömningar på endast skriftligt material.

De medicinska rådgivarna arbetar på uppdrag av försäkringsbolagen och förnekar påfallande ofta att samband föreligger mellan en trafikolycka och de besvär som den skadade uppvisar. De medicinska rådgivarna har genom sin ställning ett avgörande inflytande över försäkringsbolagets beslut, trafikskadenämndens ställningstagande och domstolarnas utslag. De medicinska rådgivarna är dock allt annat än opartiska, eftersom de är betalda av försäkringsbolagen.

När det gäller sjukskrivningar så finns försäkringsmedicinska rådgivare, som arbetar på uppdrag av försäkringskassan. Även dessa läkare kan överpröva behandlande läkare, utan att ens träffa patienten.

Det som nu nämnts gäller även för arbetsskadade, som har stora problem med att få sina skador klassade som arbetsskador och att få ekonomisk ersättning för inkomstbortfall.

När det gäller vårdskador är det betydligt färre än hälften av dem som har anmält en skada till Patientförsäkringen som får skadorna godkända som vårdskador enligt patientskadelagen och som får ekonomisk ersättning. Det finns dessutom inom detta område ett stort mörkertal av skador som aldrig rapporteras.

På statlig nivå borde det inrättas ett helt oberoende organ, där läkare på ett opartiskt och objektivt sätt arbetar med att bedöma olika typer av skador: trafikskador, arbetsskador, vårdskador med mera. Det bör inte vara möjligt för försäkringsbolagen eller någon annan att välja eller anvisa läkare inom detta oberoende organ. Läkarna bör vara helt oberoende. Patienterna bör – i rättssäkerhetens intresse - ges möjlighet att träffa den läkare som gör bedömningen. Utrymme för ”second opinion” bör finnas, så att patienten får en bedömning från två oberoende läkare. Detta oberoende organ bör alltid anlitas när skador ska bedömas, istället för det nuvarande systemet med försäkringsläkare av olika slag.