Omedveten diskriminering

Kvinnor diskrimineras fortfarande inom vården.

För något år sedan väckte jag den här frågan i riksdagen och fick till svar att nu var det stora förändringar på gång. Nu var forskningen mer inriktad på kvinnors sjukdomar, läkarutbildningen hade blivit mer jämställd och vårdinrättningarna tänkte på det här. Därmed skulle vi i framtiden slippa diskriminering av kvinnor inom vården.

Men så enkelt var det uppenbarligen inte.

För ett par år sedan var det en anställd på psoriasis- och handeksemavdelningen på ett svenskt sjukhus som frågade sig varför tvättsäcken från männens avdelning alltid var mer välfylld än den från kvinnornas avdelning. Hon tyckte det var konstigt eftersom psoriasis är lika vanligt förekommande hos båda könen och handeksem till och med är vanligare bland kvinnor.

Det visade sig att förklaringen var att kvinnor i högre grad ordineras egenbehandling medan männen istället smörjs in av sköterskorna. Även när det gäller ljusbehandling får männen oftare och fler behandlingar. Det gäller även handeksem, trots att det är vanligare bland kvinnor!

I samband med behandlingarna på sjukhuset används duschrummet och de använda handdukarna läggs i en tvättpåse. Det var förklaringen till att tvättsäcken från männens avdelning var mer välfylld.

Kontentan av det hela var att kvinnorna subventionerade männens vård. Det är nämligen betydligt billigare med egenvård i hemmet än behandlingar på sjukhuset.

Synliggörande av denna typ av diskriminering är nog tyvärr det enda som hjälper. De flesta vårdinrättningar tror nämligen själva att de behandlar män och kvinnor exakt lika. På samma sätt som man på många förskolor och skolor tror att flickor och pojkar ges lika stort utrymme. (Trots att forskning visar att så inte är fallet.)

Omoral bättre än dubbelmoral

Ja, nu lär det inte bli någon presidentpost för denne herre...

"Moralens väktare" kan få stöd från konservativa väljare så länge de lever som de lär, men när de avslöjas med byxorna nere finns inte mycket hopp.

Hade han från början låtit bli att fördöma homosexuella och samkönade äktenskap skulle saken inte blivit så stor. Om han dessutom varit öppen med sin läggning från start hade det kanske till och med ansetts som en bagatell. Fenomenet att ragga på offentliga toaletter är ju inget nytt - George Michael gjorde det, och fick en helt ny publik på kuppen.

Ordspråket "Man ska inte kasta sten i glashus" gäller än idag. Om fler följde det hade de sluppit en hel del skandaler.

"Omoral" är inget folk i gemen höjer på ögonbrynen för, däremot reagerar de flesta på dubbelmoral.

Guldregn över miljonärer

Det är bra att myter ifrågasätts. Myten om nyttan av bonussystem är seglivad!

Det anses i många kretsar självklart att extremt frikostiga bonusar är nödvändiga för att topparna ska göra sitt bästa.

Men den som redan badar i pengar jobbar inte mer bara för att pengaflödet ökar ytterligare! Särskilt inte om det väntar en frikostig fallskärm i andra ändan oavsett arbetsprestation, vilket är det vanliga...

Pengar fungerar bara som motivation till en viss gräns. När den gränsen överskridits så spelar det ingen roll om det blir ytterligare ett antal miljoner. En miljon är inget speciellt för den som redan är mångmiljonär.

Om man utgår från Maslows behovstrappa så är det först efter att man känner sig trygg och de fysiska behoven är uppfyllda som man eftersträvar högre mål. Då söker man först social gemenskap, därefter uppskattning och slutligen självförverkligande. Vill man få fram hela potentialen hos någon bör man inte bara erbjuda pengar utan även möjligheten att förverkliga sig själv inom sitt arbete.

Det här gäller inte bara för chefer. Hela arbetslivet hade blivit bättre om man motiverade medarbetarna genom möjligheter att få social gemenskap, uppskattning och självförverkligande. Det är motsatsen till "löpande-bands-principen" för underhuggare och det fantasilösa pengaflödet till cheferna.

Man kan dessutom fråga sig hur motiverande det är för de tusentals människor som arbetar under chefer med fantasibonusar, när de själva inte får se röken av några pengar oavsett hur hårt de arbetar?

Högre löner skulle vara en vitamininjektion på de lägst betalda arbetsplatserna, både inom privat och offentlig sektor. Det skulle inte bara leda till att fler sökte sig till dessa arbetsplatser. De som redan var där skulle må bättre och känna sig mer uppskattade och motiverade!

Att satsa pengar på att lyfta de lägst betalda medarbetarna på våra arbetsplatser är en mycker effektivare investering för att öka motivationen är dagens guldregn över miljonärer och miljardärer.

Porr och Preskriptionstider

Nu kommer förslag om att slopa preskriptionstiderna för de allra grövsta brotten.

Jag tycker det är mycket bra! Bara för att en mördare lyckats hålla sig undan ett antal år ska inte han/hon gå fri när brottet äntligen klaras upp. Detta är särskilt viktigt mot bakgrund av den tekniska utvecklingen. DNA-prov har gjort det möjligt att lösa även äldre "hopplösa fall" där utredningen kört fast. Helénmördaren kunde t.ex. åtalas med hjälp av den nya tekniken.

När det sedan gäller förbudet att läsa porrtidningar för dömda sexualbrottslingar under fängelsevistelsen, som nu föreslås, så har jag förståelse för motiven till det. Om det kan försvåra behandlingen att fångar frossar i denna "litteratur" så kan det vara skäl att under strafftiden begränsa tillgängligheten.

När man diskuterar fångars personliga integritet så ska man självklart inte kränka den i onödan, samtidigt måste man komma ihåg att internering i sig är integritetskränkande. Även de regler som gäller i fängelset och den behandling man får genomgå kan upplevas som kränkande för den enskilde. Vistelsen är ju inte "frivillig" för någon som sitter i fängelse. Det ligger lite i sakens natur att det innebär en begränsning för den enskilde att bli internerad.

Det enda jag kan fundera på är om inte porrtidnings-förbudet är ett slag i luften. Vad jag förstår så har fångarna tillgång till datorer och internet under sin fängelsevistelse. Det borde då inte vara så svårt att hitta porr på nätet!

Jag vet inte hur man gör med dömda pedofiler. Förhindras de att surfa på nätet eller finns en "spärr" av något slag som gör att de inte kommer åt barnporr-sidor?

Jag vet inte om man löst dessa problem inom kriminalvården. Inom rättspsykiatrin har det i alla fall funnits problem med pedofiler som kommit åt barnporr via sina datorer och dömda våldsverkare som via mobiltelefoner terroriserat sina offer.

Solidaritet eller egennytta?

Visst, det låter fint att koncentrera insatserna och se till att de ger största möjliga effekt.

Men bakom de vackra orden finns likväl en ambitionssänkning inom biståndsområdet.

Det är nog heller ingen slump att just länder som Vietnam och Nicaragua helt går miste om svenskt bistånd i framtiden. Det går inte att bortse från att den historiska bakgrunden kan ha haft betydelse för högerregeringens beslut.

Det är också oroande att diskussioner funnits på högerkanten om att slå ihop delar av bistånds- och försvarspolitiken. På så sätt skulle försäljning av svenska vapen kunna räknas som bistånd!

Näringsminister Maud Olofsson har också lanserat idéen att svenska företag skulle kunna få bistånd för att hjälpa fattiga människor i andra länder. Det skulle bli en form av projekt som gynnade svenska företag, gav nya marknader och dessutom kunde ge goodwill för de företag som fick ge intryck av att vara givmilda (trots att pengarna kommer från svenska folket.)

Jag tycker det är en olustig tanke att svenska företag ska tjäna pengar på biståndsprojekt som staten finansierar.

Det är olyckligt att blanda ihop biståndsprojekt finansierade av skattemedel med egennyttiga projekt. Det är lika olyckligt som att säga att försvarspolitik och export av vapen i själva verket är en form av bistånd.

Det svenska biståndet behöver utvecklas och bli bättre. Men det här är inte rätt väg att gå!

Kanske framtidens melodi?

Att låta de sjuka själva betala för sina mediciner är kanske något vi kommer att se mer av framöver.

Än så länge är det olagligt att göra så på offentligägda sjukhus. Men vem vet vad som händer framöver?

Lägre skatter, privatisering av vården och gräddfiler för dem som har privata sjukförsäkringar. Allt detta kan i värsta fall öppna upp för högre patientavgifter i framtiden.

Jag hoppas det aldrig blir så. Det är omänskligt att neka någon cancerbehandling (eller någon annan behandling!) för att de inte har ekonomiska resurser att betala.

Jag tror att de flesta hellre betalar lite mer i skatt, om det skulle krävas, än att få ett system där ett människoliv räknas i kronor och ören. Det finns alltför många förskräckande exempel på sådana system runtom i världen...

Sloggis insats för ungdomen

Det är bekvämt för Sloggi att veta att tävlingen är frivillig och att de unga som medverkar därmed själva får ta konsekvenserna.

Man skulle kunna misstänka att syftet med det hela är att spela på sex och unga, exponerade kroppar. Men återigen, det är ju inte Sloggis fel att barn och ungdomar väljer att skicka in bilder på sig själva iförda endast stringtrosor. Att Sloggi lockar med ett lukrativt modellkontrakt är heller ingen ursäkt. Barnen måste väl förstå att de själva har ett ansvar för vilka bilder de skickar in! Sloggi kan i alla fall inte hållas ansvarigt för detta.

Det är ju tråkigt för de unga som inte får så hög poängsättning på sina rumpor. Men det är ju allmänheten som sätter poängen, så det kan ju knappast Sloggi rå för. Det är demokrati som råder, den bakdel som flest finner attraktiv får högst poäng. Hur kan demokrati vara fel? Just nu är en ung, inoljad bulgarisk flicka i färd med att ta av sina svarta stringtrosor mest populär. Än se´n då? Varför inte glädjas för hennes skull istället för att gnälla på tävlingen?

Ungdomarna som medverkar får också ta emot trevliga kommentarer på nätet. Det måste ju anses som stärkande för självförtroendet att få höra vad andra vill göra med ens kropp. Ju fler som vill sätta på en, desto mer populär är man ju! Sloggi gör kanske i själva verket en stor insats för att stärka unga människors dåliga självförtroende!

Sedan har vi ju även modellkontraktet. Vilken ungdom drömmer inte om att bli en berömd fotomodell? Sloggi kan förverkliga den drömmen! Även de som inte lyckas vinna kontraktet har chansen att bli berömda. Deras nakna rumpor exponeras ju för hela världen!

Också det här med pedofilerna. Vill de använda bilderna så kan det väl ändå inte vara Sloggis fel! Och när det gäller barn som skickar in bilder på sig själva så kan väl Sloggi inte avgöra deras ålder utifrån bilderna. Det vet ju alla att åldersbedömning är en gråzon! Ansvaret ligger på föräldrarna. De får helt enkelt ha bättre uppsikt över sina barn istället för att skylla ifrån sig på Sloggi.

Ett annat hot som lyfts fram är att bilderna ska användas av Eskortfirmor i deras marknadsföring. Men hallå! Sloggi kan väl inte hjälpa att sexiga bilder får spridning på nätet. Varför inte istället se den positiva sidan av saken? Det borde ju vara en komplimang för de ungdomar som på detta sätt "blir utvalda". Då har de ju verkligen fått bekräftelse på att de är snygga!

Sloggi gör något fantastiskt för unga människor - förverkligar deras drömmar om berömmelse, framgång och bekräftelse. Och ändå är det bara en massa gnäll och klagomål från bittra vuxna människor. Men i grunden bottnar alltihop i avundsjuka. För vem skulle inte vilja exponera sig på bild med bar ända och få motta världens hyllningskör och målande beskrivningar av allt folk vill göra med en? Det är ett sunt, eftersträvansvärt mål som Sloggi erbjuder dagens ungdom! Egentligen borde inte bara den snyggaste ändan få pris. Även Sloggi borde vinna en utmärkelse för sitt altruistiska,berömvärda ungdomsarbete!

Nej, allvarligt talat, argumenten ovan håller inte och faller på sin egen orimlighet!

Läs även: Svd2

Come-back möjlig?

Ulrica Messing fattar ett modigt beslut när hon nu bestämmer sig för att gå vidare i livet.

Politiker är i första hand människor, och vi och våra liv kan förändras. Vi upplever toppar och dalar, perioder när vi kan satsa till 100% - och andra perioder när vi trappar ner politiken och gör något annat.

En del människor ger politiken allt och gör den till ett livstidsuppdrag. Vissa på heltid, andra deellt. Även om många av dem är beundransvärda och uträttar storverk så är det precis lika bra att gå ut och in i politiken. Eller kanske en dag gå över till något helt annat!

Jag tror säkert att Ulrica kan göra come-back i framtiden. Som exempel kan nämnas Mona Sahlin och Margot Wallström som ju också prövat på andra saker än politik mellan varven, och det har ju inte gått illa för dem. De har tvärtom kommit tillbaka med nya erfarenheter i bagaget, som snarare berikat dem som politiker.

Ulrica Messing tillhör de mest framträdande yngre kvinnorna inom socialdemokratin. Hon har genom åren vunnit respekt och förtroende. Nu senast var hon en av de hetaste kandidaterna till partiledarposten.

Jag önskar Ulrica lycka till med sitt nya livet och välkommen tillbaka i framtiden!

Även i: DN

Krystade undanflykter

Följetongen med plastikkirurgen fortsätter...

Nu hävdar kirurgen att han onanerat precis innan han behandlat flickan, och att det är orsaken till att att hans spermier finns i hennes trosor. Han har enligt denna förklaringsmodell fört över spermier via sin hand som av misstag hamnat i hennes underliv. Han har tidigare också hävdat att han haft sex med sin fru på morgonen och därmed råkat få med sig spermie-rester på handen.

För det första så är bortförklaringarna skrattretande dåliga. För det andra - tvättar kirurger inte händerna innan de utför ingrepp och operationer på sina patienter? Borde de inte annars använda hanskar? Man undrar ju hur det egentligen står till på kliniken! Och är det inte märkligt att kirurgen springer och onanerar på företagstoaletten på arbetstid?!

Allt detta är självklart bara undanflykter, som han tar till för att slippa en våldtäktsdom. Han har påträffats med "fingrarna i syltburken" och nu försöker han hitta på dåliga bortförklaringar. Trots att bevis finns, trots otaliga vittnesmål och trots att flera andra kvinnor nu trätt fram och berättat om hans övergrepp. Kvinnor som utsatts både i vaket och sövt tillstånd.

Det är bedrövligt att mannen inte åtminstone kan stå för vad han gjort. Advokaten försöker nu dessutom yrka på att det inte kan vara tal om grov våldtäkt, om det skulle bli en fällande dom, eftersom mannen inte använt tillräckligt mycket våld. Advokaten sköter bara sitt jobb, men domstolen måste se till att detta resonemang inte vinner gehöver. Annars kan man lika gärna hävda att det inte heller är grov våldtäkt om våldtäktsmannen bundit fast sitt offret. Då kan hon ju inte heller göra göra motstånd och gärningsmannen behöver inte bruka så mycket våld!

Jag har många gånger cyklat förbi den aktuella kliniken, som ligger nära min gamla lägenhet. Jag har tidigare reagerat på att de annonserat med före- och efterbilder utanför sin klinik. Där har funnits bilder på fullständigt normala, unga kvinnor som poserat på före-bilden. På efter-bilden har någon justering gjorts som knappast behövts göras. Budskapet är att du aldrig blir "perfekt" och att det alltid finns något som behöver "rättas till". Och plastikkirurgen var uppenbarligen inte sen att hjälpa kvinnor med det. Unga, attraktiva flickor verkar han ha varit särskilt angelägen om att "hjälpa"...


Även i: Svd

Den som vill vara fin får lida pin?

Att de mest skrupelfria inom plastik-industrin exploaterar de sjuka skönhetsidealen i samhället och utnyttjar unga flickors dåliga självkänsla för att tjäna pengar, det visste vi redan.

Men här har vi en plastikkirurg som även bokstavligt utnyttjat och våldtagit unga flickors kroppar!

Personalen på kliniken har vittnat om att mannen sett till att få vara ensam när han utfört ingrepp på unga, kvinnliga patienter vid flera tillfällen. Trots att det är mot reglementet. Han har på egen hand gett patienter narkos, trots att narkosläkare ska godkänna detta och vara närvarande. Han har därmed även framkallat livsfara för flickorna.

Plastikkirurgen verkar ha drivit ett skräckregemente på kliniken. Flera i personalen vittnar om att de länge misstänkt att allt inte stått rätt till, men inte vågat konfrontera läkaren av rädsla för att mista jobbet.

I vittnesmål framkommer att mannen efter ett sexövergrepp sagt till sin patient:
"Brösten och läpparna får du betala för, resten bjuder jag på!" Flickan tog mycket illa vid sig av att kirurgen inte bara våldtagit henne utan dessutom hånade henne efteråt.

Även om kirurgen inte "brukat våld" vid övergreppen så är de att räkna som grova våldtäkter. Mannen har nämligen inte behövt använda våld eller tvång, hans offer har ju varit totalt paralyserade av gifterna han sprutat in i deras kroppar!

En flicka vittnar om hur hon var vid medvetande under hela våldtäkten, men att hon varken kunde röra en fena eller skrika. Något mer fruktansvärt än den upplevelsen är svårt att föreställa sig!

Jag hoppas rättvisan har sin gång och att mannen inte bara döms för den nu aktuella våldtäkten, utan även för alla sina tidigare övergrepp mot andra kvinnor!

EU inte svart eller vitt

Det ska bli spännande att se hur det går med det här.

På EU-nivå försiggår en dragkamp mellan olika intressen, på samma sätt som i Sverige.

Det kunde vi även se när det gällde de fackliga rättigheterna och kollektivavtalen. En del menade då att det var självklart att EU skulle avvisa Sverige rätt till kollektivavtal i Vaxholmskonflikten och i samband med antagande av Tjänstedirektivet (som reglerar tjänsters rörligthet i EU). Men så blev det inte.

Efter att ha suttit i riksdagens EU-nämnd ett antal år kan jag konstatera att vi kan påverka mer på EU-nivå än vi tror. Det handlar om att våga kämpa för det vi tror på, istället för att uppgivet hävda att vi ändå kommer att bli överkörda. Med den pessimistiska inställningen får vi garanterat inget inflytande!

Lyckas man påverka på internationell nivå - i EU, FN eller andra organ - får det mycket större effekt än om bara Sverige tycker eller beslutar något på egen hand. Internationaliseringen har gjort att vi påverkas mer än någonsin av vad som händer i andra länder (med eller utan EU). Miljöförstöring, flyktingströmmar, konjunkturer, handel och tillväxt är tydliga exempel på hur det som händer någon annanstans även påverkas oss här. Världen är sammanflätad och vi är ömsesidigt beroende av varandra på gott och ont. Isolering är inte svaret utan istället mer samarbete kring gränsöverskridande frågor, som vi ändå inte kan göra något åt på nationell nivå.

Även i: DN

Smal av fett och socker?

Den här forskningen är intressant och kan kanske leda till att man finner metoder att tona ner sockersuget, och därmed hjälpa överviktiga.

Men lika intressant är kroppens ämnesomsättning och förbränning. Jag har t.ex. alltid kunnat äta nästan hur mycket socker och fett som helst utan att det "satt sig" på kroppen. Jag vet att jag inte är ensam om detta. Jag har träffat många som säger att de, speciellt i unga år, inte kunnat gå upp i vikt hur de än gjort.

Det kan kanske vara svårt att tro att detta är ett problem för de drabbade. Drömmen för de flesta är väl just att kunna äta hur mycket onyttigheter som helst, utan att gå upp i vikt. Men jag kan försäkra att det är ett problem när man varje dag måste kämpa för att inte gå ner i vikt, på samma sätt som andra kämpar för att inte gå upp i vikt.

Vi är alla olika och jag är övertygad om att ämnesomsättningen också skiljer från person till person. Det handlar inte bara om vad man stoppar i sig utan också om hur kroppen tillgodogör sig födan. Medan en bara behöver titta på en gräddbulle för att gå upp i vikt så kan en annan vräka i sig samma sak utan att något händer. Det kan t.o.m. vara så att man går ner i vikt av att småäta, då förstörs nämligen aptiten så att man orkar mindre riktig mat. (Konstigt nog har i alla fall jag upplevt att det är lättare att behålla vikten/gå upp i vikt av nyttig, riktig mat jämfört med desserter, godis och onyttig skräpmat.)

Det är som regel mer hälsosamt att vara smal än överviktig. Men det är inte det enda som räknas. De som har hög ämnesomsättning behöver nämligen inte motionera för att behålla vikten, de håller sig smala ändå. De behöver heller inte undvika onyttiga fetter och socker på samma sätt som överviktiga. Konsekvensen blir att även smala personers kärl kan bli igenkalkade och de kan drabbas av andra sjukdomar relaterade till ett stillasittande liv och onyttig kost. Till detta kommer att den som har en smal benstomme som regel ser smalare ut än den som har en bred benstomme, även om de har exakt samma livsstil.

Den som bär på några extra kilon, men som är noga med att äta nyttigt och motionera regelbundet, löper i själva verket mindre risk att få livsstilsrelaterade sjukdomar. Den som ser hälsosamt smal ut, men som i själva verket struntar i motion och nyttig mat, löper ändå risk drabbas av västerlandets livsstilssjukdomar - som hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, diabetes och benskörhet.

Oavsett om man är född med anlag för övervikt eller undervikt så är livsstilen avgörande för hur man mår och hur länge man lever. För båda grupperna gäller det att äta ordentligt med nyttig mat, undvika större mängder onyttigt fett och socker, dricka måttligt och röra på sig regelbundet. Det finns ingen genväg.

Barn som tystas

På varje fall som det här går mängder som aldrig leder till åtal.

Det finns ett stort mörkertal av barn som skräms till tystnad eller som skäms över det som hänt, och därför inte vågar berätta. Även i de fall där barnen berättar läggs förundersökningen ofta ner innan det blir något åtal. Och i fallen som går till åtal finns få fällande domar.

Det är skrämmande att domar som denna bara visar toppen av isberget. Att det finns så många barn som misshandlas, utnyttjas, våldtas och förnedras utan att någonsin få upprättelse. En del av förövarna räknas som "samhällets stöttepelare" i det offentliga livet, samtidigt som de beter sig som monster bakom lyckta dörrar. Det är skamligt!

Även i: DN

Drömmar till salu

Jag tror det är väldigt lätt att döma dem som "tar till kniven" och bättrar på det naturen givit dem. Men vi är alla produkter av den kultur vi lever i, och de unga flickor som drömmer om fettsugningar och bröstoperationer har fått dessa skönhetsideal någonstans ifrån.

Kombinationen av "massmedia-samhället" (där vi ständigt bombarderas av stereotypa bilder av skönhet) och allt mer lättillgängliga operationer får konsekvenser.

Förr i tiden var det mest de rika som hade råd med operationer. Nu kan även folk med lägre inkomster, inte minst ungdomar, få råd med dessa ingrepp.

Det som säljs på plastikmarknaden är egentligen drömmar. Drömmen om den perfekta kroppen, drömmen om att äntligen passa in, drömmen om att känna sig "kvinnlig", drömmen om att vara nöjd med sig själ, drömmen om att vara omsvärvad och populär, drömmen om att äntligen få en pojkvän, drömmen om att vara vacker, drömmen om att kanske bli fotomodell, drömmen om att bli känd, drömmen om att leva ett annat sorts liv, drömmen om att bli älskad, drömmen om lycka...

Det är inte så konstigt att dessa operationer säljer som aldrig förr!

Problemet är bara att lyckan oftast inte är så lättfångad. Operationer kan misslyckas eller inte ge önskat resultat. I dessa fall mår patienten som regel betydligt sämre efter operationen, än innan. I de värsta fallen av misslyckade operationer drabbas offret av men för livet. Svåra infektioner kan tillstöta med stora ärr som följd. Många tjejer som fått silikon inopererat har blivit sjukpensionärer när silikonet läckt ut i kroppen, med svåra smärtor och nedsatt rörelseförmåga som följd.

Även "lyckade" operationer kan bli en stor besvikelse, när man inser att livet inte förändrades nämnvärt och att man inte är lyckligare än förut. Operationerna kan dessutom vara beroendeframkallande. Har man fettsugit sig på ett ställe samlas sedan fettet på ett annat, då måste man suga ut det även där. Har man opererat näsan, retar man sig istället på ögonlocken. Då måste de också opereras. Har man opererat brösten, vill man även bättra på läpparnas tjocklek o.s.v.

Konsekvensen blir att man aldrig blir nöjd. Det finns alltid något mer som behöver rättas till för att man ska bli "perfekt".

Psykologer menar att det finns en överrepresentation av olyckliga, osäkra människor bland plastikpatienterna. De tror att de ska bli lyckligare genom ingreppen. När de sedan inser att det inte var så enkelt blir de ännu olyckligare än förut.

Människors dåliga självkänsla, inte minst kvinnors, löser man inte enbart genom yttre medel. Det krävs att de lär sig att trivas med sig själva och har en uppmuntrande, stödjande omgivning.

Men jag tror att fler skulle vara nöjda med sig själva om vi hade en mer tillåtande kultur med mer mångfald. Idag är skönhetsidealen väldigt stereotypa. Bara en viss typ av kroppar exponeras (med vissa undantag som Dove), de flesta är i samma unga ålder, bröst som ser plastikopererade ut lyfts fram som dominerande ideal, smala kroppar är normen (kurviga och mulliga undantag), många modeller är opererade och bilderna är dessutom i princip alltid retuscherade.

Det är mot denna måttstock som både yngre och äldre kvinnor mäter sig mot. De känner att de måste se ut så för att duga som kvinnor och vara attraktiva för män. Eller för att över huvud taget vara accepterade i samhället. Det är därför inte så konstigt att allt fler tar till extrema medel för att se bättre ut!

Betoningen på utseendet gör också att alltför många kvinnor känner att det är det som är mest avgörande. Vad en kvinna gör kommer därmed i andra hand, så länge hon inte ser tillräckligt bra ut.

Trenden går mot att även män blir mer utseendefixerade, inte minst för att samhället allt mer domineras av bilder på "perfekta" manskroppar.

Jag har inga problem med att folk vill se bra ut, så har det varit i alla tider och kommer säkert alltid förbli så. Men utseendefixeringen är däremot ett problem, när det blir en besatthet som dominerar hela livet.

Särskilt som fixeringen ofta bygger på stereotypa ideal. Många av dem som känner sig missnöjda har egentligen ingen anledning att göra det. Smaken är olika, vissa gillar smala tjejer andra gillar kurviga eller mulliga. Vissa gillar stora bröst, andra gillar små. Vissa gillar "vanliga" utseenden andra "ovanliga" o.s.v.

Framför allt så är det hela människan som räknas. Utseendet har störst betydelse när man skapar första intrycket av en person. Sedan spelar personlighet, intelligens och allt annat en betydligt större roll. När man lär känna någon så kan det till och med vara just gluggen mellan tänderna, den aningen sneda näsan eller något annat särdrag man gör att man tycker den människan är extra speciell och charmig.

Skönheten ligger i betraktarens öga och är inget objektivt begrepp. På samma sätt är det med uppfattningen om den egna kroppen. Människor som avviker från den vanliga skönhetsnormen kan mycket väl trivas med sig själva, känna sig vackra och inte vilja förändra någonting. Medan andra som faller inom ramen för det dominerande skönhetsidealet ändå kan känna sig fula och oattraktiva och i behov av en mängd operationer. Men de blir aldrig nöjda hur många ingrepp de än gör... Ytterst handlar det om självkänsla och om man trivs i sitt eget skinn.

Barn som handelsvaror

Barn som kommer från dysfunktionella, trasiga familjer behöver mer än någon annan trygghet och kärlek. Istället har alltför många fått uppleva övergrepp, kränkningar och hat från sin nya fosterfamilj.

Missförhållanden fanns uppenbarligen förr och förekommer än idag. Kontrollen av både fosterfamiljer och behandlingshem måste bli bättre, särskilt som pengar är inblandade. Det får aldrig vara så att någon tar hand om barn enbart för att tjäna pengar på det! Därför måste kontrollen vara rigorös av de personer som tar emot övergivna och trasiga barn. Barnen behöver kärlek, inte bara en sängplats och mat för dagen.

Huvuddelen av dem som tar emot fosterbarn gör ett fantastiskt arbete och ger barnen ett nytt kärleksfullt hem. De gör något ovärderligt!

Men de som missbrukar systemet enbart för att tjäna pengar eller för att ta ut sina agressioner eller sexuella begär på barnet, de måste avslöjas, ställas inför rätta och aldrig få lova att ta emot barn igen!

Att utnyttja och plåga ett försvarslöst, övergivet barn är ett fruktansvärt brott. Barnens sår läker kanske aldrig efter en sådan barndom. Först sviks de av sin biologiska familj, sedan av fosterfamiljen och därefter av samhället som låter dem bo kvar hos vidriga skurkar.

Barn som vuxit upp under dessa usla förhållanden är självklart berättigade till skadestånd! Något annat vore ytterligare ett svek!

Även i: Svd

Svartspriten flödar!

Denna typ av "fälla" är tillåten när det rör sig om privatspaning. Däremot inte när polisen gör samma sak, då kallas det brottsprovokation.

Mamman som gillrade fällan kan säkert få efterföljare när folk inser att det här är tillåtet...

Ungdomar vittnar idag om att spriten flödar fritt. Det finns otaliga langare som med tio minuters varsel är beredda att leverera hur mycket svartsprit som helst dygnet runt, även till minderåriga.

Inte minst i Skåne där jag bor flödar spriten fritt över gränserna. Folk åker i korssträck över sundet och fyller bilarna med billiga flaskor och burkar, vilket också gör spriten mer lättillgänglig för ungdomar. Det finns till och med "professionella langare" som försörjer sig genom att sälja utlandsköpt sprit vidare i Sverige, även till minderåriga.

Mycket mer måste göras för att bekämpa denna brottslighet!

Också i: Svd

Förbjud dödsdrogen!

Rohypnol är starkt beroendeframkallande och kan leda till missbruk. Det kan ge ett rus, på samma sätt som alkohol.

I högre doser kan man bli agressiv, våldsam och tappa empatin. En hel del grova brott är begångna under inverkan av rohypnol. Det förekommer till och med att brottslingar intar medlet i förväg för att lättare kunna begå brott. Personer som vittnat om hur drogen påverkat dem säger att de tappar alla hämningar och till och med skulle kunna ge sig på vänner och familj under inverkan av drogen. Man blir totalt iskall. Rohypnol kallas också "dödsdrogen", vilket inte är helt utan anledning.

I Sverige har vi valt att låta läkare skriva ut preparatet, som sömnmedel. I USA och flera andra länder är medlet i stället totalförbjudet. Vi har kunnat se att Rohypnol flödar på den illegala marknaden. En omfattande smuggling förekommer, men även preparat förskrivna av svenska läkare har läckt ut på den svarta marknaden. En del läkare misstänks till och med för att medvetet skriva ut drogen till missbrukare och brottslingar.

Den är rent nonsens som läkaren i det här fallet hävdar, att Rohypnol är det enda sömnmedel som fungerar på romer. På detta sätt sprider han inte bara fördomar om romer. Han visar att han antingen är väldigt lätt att dupera eller medvetet skriver ut droger till missbrukare och brottslingar.

Det är ytterst ansvarslöst att som läkare lättvindigt skriva ut detta preparat. De flesta läkare sköter sig självklart, men det är illa att det finns ett antal som inte tar sitt ansvar!

Medlet fungerar visserligen som sömnmedel, men jag har svårt att tro att det verkligen är nödvändigt i så många fall som det förskrivs i. Det finns andra verksamma sömnmedel och det finns framför allt andra metoder att bearbeta sömnsvårigheter. Att slentrianmässigt äta sömnpiller varje kväll, istället för att komma åt de verkliga problemen bakom sömnlösheten, skapar fler problem än de löser. Läkemedelsmissbruket är utbrett i vårt land, vilket bland annat har och göra med den frikostiga förskrivningen av beroendeframkallande preparat.

Jag tycker det är dags att förbjuda Rohypnol, nackdelarna överväger fördelarna. Särskilt som läkare utnyttjas av missbrukare och brottslingar för att på "laglig" väg komma över drogen.

Underdog får sympati

Häromdagen framträdde ordföranden för Sverigedemokraternas ungdomsförbund. Han menade att attacken mot hans flickvän allvarligt skadat partiet och att den skulle minska nyrekryteringen.

Jag håller med om att denna typ av övergrepp är helt oacceptabla i ett demokratiskt samhälle, oavsett vem som drabbas. Men jag undrar däremot om han tror på vad han själv säger - att Sverigedemokraterna missgynnas av det som hänt?

Jag tror det är precis tvärtom! Ju mer Sverigedemokraterna framstår som missförstådda, förföljda "underdogs" desto bättre kommer det att gå för dem. Strategin har i alla fall gett utdelning hittills...

Nu faller dessutom en skugga över vänsterextremisterna, som SD säger sig misstänka för attentatet (vilket gör att det digra brottsregistret för Sverigedemokraternas egna förtroendevalda kommer i skymundan.)

Men skulle de få makt på riktigt och komma in i riksdagen blir det betydligt svårare för dem. Det gick lysande för Ny demokrati ända tills de kom in i riksdagen och fick makt, sedan gick det bara utför.

Ett annat parti med image som underdog är Junilistan. Partiet har fört en tynande tillvaro ända sedan "skrällen" när de fick 15% av rösterna och kom in i Europaparlamentet. De försökte ta sig in i riksdagen nu senast men det gick inte alls.

När denna typ av "underdog"-partier väl får makt på riktigt kan de inte längre spela på att de blir illa behandlade och är utestängda från inflytande. Då synas de i sömmarna av media och blir avkrävda resultat. Då räcker det inte längre att kritisera de etablerade partierna eller hetsa mot syndabockar.

Även i: Dagen

Kompis eller kondom?

Att en del har "KK" är tydligen orsak till den ökade smittspridningen?

Jag som trodde det var minskad kondomanvändning i kombination med många sexpartners som ökade könssjukdomarna...

Det var något nytt att relationen mellan dem som utövar sex är avgörande för smittspridningen.

Något stämmer inte...

Hur kan ministern säga att arbetsgivaren och företagshälsovården i fortsättningen ska få större ansvar för de anställdas rehabilitering...

...samtidigt som regeringen tagit bort arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och inte anslår några nya pengar vare sig till företagshälsovård eller rehabilitering?

Det är något som inte stämmer...

Kärleksband eller biologiska band?

Det är glädjande att man för en gångs skull ser till barnets bästa och inte låter fördomar och heteronormativitet råda.

Medmamman har (jämsides med den biologiska mamman) fungerat som en mor för barnet och barnet ser henne som sin förälder.

Det vore grymt mot barnet att kapa det bandet, bara för att det inte är ett biologiskt band. Det är på samma sätt som med adopterade barn, där adoptivföräldrarna blir "riktiga föräldrar" för barnet.

För ett par år sedan lagstiftade vi om "närståendeadoption" (och all annan adoption) även för homosexuella.

Innan dess kunde hemska situationer uppstå för barnet. Om ett barn levde med två mammor och den biologiska mamman dog, då fanns ingen rätt för "medmamman" att bli vårdnadshavare för barnet. Trots att barnet större delen av sitt liv levt med medmamman och sett henne som förälder!

Detsamma gällde arv. Om medmamman dog fanns ingen automatisk rätt till arv för eventuella barn hon fungerat som förälder åt.

Det behövs ytterligare översyn av lagstiftningen så att alla barn blir garanterade rätten till sina föräldrar.

Ett konkret exempel på ett dilemma med dagens lagstiftning härstammar från tsunamin. I två olika familjer dog de biologiska mammarna till barnen. De båda styvpapporna överlevde dock. Men eftersom de inte var vårdnadshavare för sina styvbarn hade de ingen rätt att fortsätta fungera som föräldrar för dem, trots att barnen levt länge med styvpapporna och såg dem som föräldrar. Dilemmat här var att barnen både förlorade sina mammor och styvpappor. Bara de biologiska papporna fanns kvar.
Det hade varit bättre ur barnens synvinkel att få behålla kontakten både med sina styvpappor och med sina biologiska pappor.

De båda styvpapporna var mycket uppgivna och menade att de skulle ha större chans att adoptera barnen om de två ingick parnterskap(de var inte homosexuella). Som ensamma "styvpappor" var de chanslösa.

Vi måste komma ifrån synen att de biologiska banden är viktigst för barn. Kärleksbanden är betydligt viktigare, både för barn och vuxna.

Omdömeslöst

Jag vill inte gå så långt som att säga att Schulmans blogg och våldtäktskulturen vid Stureplan är olika sidor av samma mynt.

Men det är ytterst omdömeslöst att Alex lottar ut en avsugning av sin fru på deras gemensamma bröllopsresa, även om det är ett (dåligt)skämt.

Möjligtvis tål hans fru "skämtet", hon skriver ju själv vad som helst på sin blogg. Men det är inte säkert att andra som tar efter Schulmans råa jargong har lika lättroade fruar.

Det verkar ligga en förväntning i vår kultur, som manifesteras i Alex blogg, att kvinnor ska tåla kvinnoförnedrande skämt och även skratta åt dem (annars är de torrbollar). Efter alla usla, förutsägbara skämt jag hört om "blondiner" är i alla fall jag rättså mätt på den varan...

Ytterst är Schulmans blogg en form av doku-såpa på nätet. På samma sätt som i TV-rutan ger sex, sprit, bråk, grov jargong o.s.v. högre tittarsiffror/fler besökare. För tittarna blir det en tjusning att "titta in i nyckelhålet". För doku-såpa-stjärnorna handlar det om att hålla sig kvar i centrum för uppmärksamheten, till varje pris. Det innebär att säga och göra uppseendeväckande saker, strippa och ha sex framför kameran medan man är kvar i doku-såpan. Gränserna suddas ut och till slut finns ingenting som är för privat, allt som kan bidra till ökad publicitet exponeras!

När man lämnar såpan gäller det att ens liv är som en såpa, annars svalnar medias intresse. Då får man måla sig blå, fejka att man räddat en tjej från våldtäkt, göra otaliga plastikoperationer, vika ut sig, skriva en bok där man "berättar allt",göra porrfilm o.s.v. Allt för att förbli "intressant".

Alla förnedras i doku-såpans värld, men kvinnor är särskilt utsatta. Det bidrar inte till ökad jämställdhet utan förstärker könsroller och bimbo-ideal.

Det finns män som har en kvinnoförnedrande jargong utan att våldta kvinnor. Men jag tror det finns få våldtäktsmän som inte också verbalt förnedrar kvinnor. En rå jargong leder inte automatiskt till våldtäkt, men gärningsmannen kan mycket väl känna att hans beteende får legitimet eftersom han upplever att omgivningen också föraktar kvinnor.

Doku-såpor på TV och internet har hittills inte inneburit något positivt tillskott, varken för "stjärnorna" som exponeras och förnedras eller för åskådarna som följer eländet. Bidraget till vår kultur är också ytterst ringa...


Läs även: Svd2

Pinsamt!

Man kan inte lita på Wikipedia.

Min inställning har tidigare varit att man får ta det för vad det är. Uppgifter som tas fram av amatörer som andra amatörer kan gå in och ändra. Men det är ändå ett bra och lättillgängligt verktyg för att snabbt och enkelt få ett hum om nya saker. Strunt samma att att ett och annat litet fel kan ha smugit sig in eller att informationen är ofullständig. Oftast söker man ju i andra källor också.

Men det är skillnad på okunskap/slarv och medveten uppgiftsförfalskning - som läkemedelsföretag, CIA, Vatikanen m.fl. ägnat sig åt!

Det är bra att Wikipedia nu offentliggör uppgfiterna om vem som gått in och ändrat vad. Hela historien är ytterst pinsam för de skyldiga!

Makt korrumperar

Jag tycker det är uppåt väggarna att krogvakter verkar stå över lagen!

Under de senaste åren har rapporterna duggat tätt om oprovocerat våld/övervåld från krogvakter.

Vi upprörs över det extrema övervåld svenskar utsattes för i Sunny Beach men när våldet utförs i vårt eget land är debatten på en helt annan nivå. Ofta brukar det hela avfärdas med att "ord står mot ord".

Det värsta är att det nästan alltid är det blåslagna offret som döms för motstånd och våld medan krogvakten (utan en skråma på kroppen) går fri. Här finns ett problem i rättsväsendet! Varför litar man genomgående mycket mer på vakterna än på de utsatta?

I uppdrag granskning följde reportageteamet ett fall av krogvåld där en ung tjej råkat illa ut. I sitt vittnesmål berättade hon att hon försökte tjata sig in på en nattklubb och att hon blev mycket provocerad när en vakt slängde iväg hennes pass. När hon blev arg fick vakten ett alibi för att föra bort henne med våld och senare tillkalla polis. Men vakten blånekade och sa att han absolut inte slängt iväg något pass. (Han hade heller inte befogenhet att göra något sådant.) Istället hade hon oprovocerat blivit agressiv. Rätten dämde till vaktens fördel och tjejen blev dömd.

När uppdrag granskning senare ringde vakten berättade han att han kom ihåg händelsen mycket väl och särsilt incidenten med passet. Han sa att han medvetet slängde iväg passet för att reta upp henne, eftersom han tyckte hon var jobbig. Om hon blev störig skulle han nämligen ha ett skäl att gripa henne och "bli av med henne".

När uppdrag granskning senare intervjuade vakten med kameran påslagen sa han att han inte hade något klart minne av det hela. Han hade i alla fall inte slängt iväg något pass. När reportern påpekade att han i telefon någon dag tidigare gett en helt annan berättelse sa han att "han hade kommit ihåg fel." Nu hade han den rätta minnesbilden klar för sig, något pass var inte inblandat.

Efter det här programmet fälldes vakten för mened av domstolen och flickan friades. Men hade det här avslöjandet inte kommit skulle vakten inte fått något straff och flickan hade fått leva med sin dom.

Det är troligt att det finns en hel del rötägg som jobbar som krogvakter. (Därmed inte sagt att majoriteten är det) Det finns ju också misstankar om att det finns beröringspunkter med den undre världen i en del fall. Fadde Darwich, som ju varit krogvakt, hävdade för ett tag sedan att krogvakter ljuger och håller varandra bakom ryggen för att klara sig bättre i rätten. Säkert ligger det något i detta i en hel del fall.

Det verkar som rätten sätter stor tilltro till vittnesmål från vakter bara för att de bär "uniformer" och har rätt att bruka visst våld. Jag förstår inte varför?

Som nämns i debattartikeln görs heller ingen rutinmässig brottsplatsundersökning eller insamling av vittnesmål, även i fall där folk har blivit grovt misshandlade och man kan undra om det gått rätt till.

Det finns uppgenbarligen många fulla, störiga idioter som rör sig i krogvärlden och gästar nattklubbarna. Men det berättigar inte till övervåld från vakternas sida, eller att de ger sig på folk närmast slumpmässigt. Det verkar ju vara långt fler än "rötäggen" som drabbas av vakternas våld. I de värsta fallen verkar minsta provokation räcka för att vakterna ska gå till attack!

Makt korrumperar, så också i krogvärlden.


Även i DN

Är det värt priset?

När hälsoråd och varningar kommer är det en del som skakar på huvudet och säger: "Jag vet inte vad som är nyttigt och vad som är farligt. Ena dagen hör man något och nästa dag något helt annat. Man vet inte vad man ska tro!"

Med detta resonemang som alibi kan de sedan fortsätta sin livsstil som förut, som om ingenting hade hänt. Vräka i sig chips och godis, bälga i sig öl och sprit, röka, snusa och äta hårdstekt bacon, undvika frukt och grönt o.s.v.

Även om forskningsrapporter kan vara motsägelsefulla ibland så är experterna eniga: Det bästa är att äta varierat så att man får i sig alla näringsämnen. Man bör äta mycket frukt och grönt och andra livsmedel med antioxidanter och fibrer, välja nyttiga fetter framför onyttiga, undvika stora mängder alkohol och socker, inte röka, röra på sig regelbundet och sova ordentligt.

De flesta har ett hum om vad som är nyttigt och vad som är onyttigt. Om inte annat mår man mycket bättre efter en riktigt nyttig, näringsrik måltid än efter en gigantisk tallrik med dålig och flottig snabbmat. Det kan vara en vägvisare.

Självklart ska man unna sig något gott mellan varven (även om det är onyttigt), men om man genomgående har en ohälsosam livsstil så kommer man förr eller senare få betala ett högt pris för det. Man får mindre energi, blir tröttare, sjukare och dör i förtid. Frågan är om det verkligen är värt priset?

Som med det mesta finns det två val: Man kan välja att tänka långsiktigt eller kortsiktigt. Kortsiktigt kan det vara lockande att vräka i sig usel snabbmat, frossa på feta desserter och kakor, bolma och dricka för mycket. Långsiktigt är det ett bättre alternativ att äta god, nyttig och vällagad mat, frossa i frukt och grönt, välja nyttiga fetter (nötter, fet fisk, vegetabiliska oljor) framför transfett och mättat fett, undvika tobak och dricka måttligt eller ingenting alls.

Priset för en ohälsosam livsstil kommer på lång sikt, men redan kortsiktigt kan man se negativa effekter. Lastbilschaufförer som lever på snabbmat, socker och "Red bull" får t.ex. betydligt sämre koncentrationsförmåga, reaktionsförmåga och uthållighet än chaufförer som äter nyttigt.

Och de flesta har väl någon gång upplevt "morgonen efter" en festlig tillställning med "lite" för mycket att dricka. Huvudet värker och man kan knappt ta sig ur sängen... Vanligtvis är hela dagen förstörd.

Ibland kan det ha varit värt priset, men oftast inte.

Hälsan kommer först!

Det är förvånande att regeringen rent ut säger varför de är tvungna att försämra villkoren för de sjuka. De behöver få loss pengar till skattesänkningar!

I andra sammanhang brukar det framhållas att nedskärningarna absolut inte har något samband med att andra reformer behöver finansieras. Istället heter det att sämre villkor i socialförsäkringssystemen är nödvändiga för att hävda arbetslinjen.

Det är självklart positivt att regeringen nu är ärlig, men det är inte bra att de prioriterar skattesänkningar framför folkhälsan!

Att friskförklara stora grupper sjuka är detsamma som att skjuta problemet under mattan! Det är ytterst grymt att utsätta sjuka människor för detta. Regeringen glömmer dessutom att människor går till jobbet för att producera varor och tjänster. Är man sjuk sänks arbetsförmågan radikalt. Även om nu stora grupper utbrända och utslitna tvingas till jobbet kommer vi att få se sämre resultat och fler misstag. Jag undrar vem som vill bli behandlad av utbrända sjuksköterskor och läkare inom vården?

Det är tråkigt att regeringen inte ser hur olika saker hänger ihop. Drar man ner på arbetsmiljöverket med 1/3 (vilket de gjort) blir det förebyggande arbetsmiljöarbetet lidande. Med sämre arbetsmiljö är det fler som slås ut från arbetslivet. Fler blir invalidiserade i olyckor, fler får förslitningsskador och kronisk värk, fler drabbas av stressrelaterade sjukdomar såsom utbrändhet och utmattningsdepression.

Samtidigt har regeringen inte aviserat några nya pengar till vård av dem som slagits ut. Det är olyckligt att både försämra det förebyggande arbetet och ignorera behovet av rehabilitering. Det räcker inte att säga att man är för rehabilitering. Man måste också avsätta tillräckligt med resurser till det! Det är extra viktigt eftersom regeringen tagit bort arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Det finns därmed inte längre samma incitament för arbetsgivaren att hålla de anställda friska.

Vi har redan en betydande sjuknärvaro i arbetslivet. Många går till jobbet trots att de är sjuka för att de inte har råd med karensdagen, då de tappar lön för en arbetsdag. Många är totalt sönderstressade och lider av kronisk värk. De går till jobbet ändå för att de inte vill svika sina kollegor (de arbetsplatserna är vanligtvis underbemannade) eller för att de inte har råd att sjukskriva sig.

Förslag som går ut på att pressa ännu fler sjuka att gå till jobbet är förödande för folkhälsan!

En extra karensdag kommer bara att leda till att tjänstemännen kan "jobba hemma" eller vara "komplediga" ytterligare en dag utan att de drabbas av en enda karensdag. De som däremot jobbar inom t.ex. äldreomsorg, sjukvård och industri har inte denna möjlighet. De gör ingen nytta hemma utan måste gå till jobbet varje dag för att få ut sin lön. "Jobba hemma" finns inte för dem.

Med ytterligare en karensdag får vi en ännu högre sjuknärvaro i arbetslivet. Människor som istället behöver ett par dagars återhämtning pressar sig till det yttersta och riskarar att bli kroniskt sjuka i längden. Samtidigt sprids förkylningar och influensa på arbetsplatsen så att även andra smittas, både anställda och andra. (t.ex. är karensdagen ett stort problem inom vård och äldreomsorg där de anställda inte bör smitta ner sjuka och gamla som redan är försvagade).

Nu har socialstyrelsen backat något, vilket regeringen också verkar ha gjort. (Från att för någon dag sedan försvara de nya "friskförklarings-reglerna".) Kanske blev de förvånade över den kritikstorm som kom från alla håll. Även från ledande experter inom området som menat att det inte finns vetenskaplig grund eller forskning som kan motivera de nya, hårdare reglerna. De efterlyser istället mer och bättre rehabilitering.

Men det är ingen helomvändning det är fråga om, ambitionen finns kvar att radikalt minska möjligheterna att sjukskriva sig. De behöver ju fortfarande få loss pengar till ytterligare skattesänkningar.

Jag undrar dock om regeringen inte skjuter sig själv i foten. Den utlovade skattesänkningen till låginkomsstagare är kanske inte så välkommen som de tror. De sönderstressade och utarbetade vårdbiträden och undersköterskor som nu ska vinnas för regeringens politik (genom att få c:a 200 kronor mer efter skatt) oroas nog mer av att de inte får bli sjuka än de gläds åt denna pengasumma. Särskilt som skattesänkningarna hittills ätits upp av höjda avgifter i andra änden!

Läs även: DN och Svd2 och Dagen

Nära döden

Den här historien fick mig att tänka på något som hände för många år sedan.

En man var ute och jagade ripor vid fjället när lavinen plötsligt kom. Han hade inte en chans att komma undan utan sveptes med av snömassorna. När det var över låg han begravd under meterhög snö.

Som tur var hade han hamnat i en luftficka, men han kunde knappt röra sig och det fanns ingen möjlighet att ta sig upp ur snön. Han var fast.

Istället för att drabbas av panik lyckades han samla såpass mycket sinnesnärvaro att han kom på ett sätt att påkalla uppmärksamhet. Han hade med sig en gammal biobiljett i fickan. Den fäste han på udden av skidstaven och lirkade sedan staven upp genom snön så att udden kom ovanpå marken. Eftesom biljetten var färggrann skulle den synas bättre, hoppades mannen.

I en hel vecka låg mannen och väntade på hjälp under snömassorna. För att överleva åt han rått rip-kött under tiden.

Efter en vecka kom räddningen. Det var mycket riktigt biobiljetten som räddade hans liv. Tack vare den blev han hittad i tid.

Livet kan vända snabbt. Från gemytlig vandring på fjället, till att bli begravd av en lavin. Från en trevlig ridtur, till att bli jagad av krokodiler. Från sol och bad vid stranden i Thailand, till att hamna mitt i en dödlig jättevåg.

Ibland kan man påverka situationen. Både krokodil-mannen och lavin-mannen hade antagligen varit döda idag om de inte hade tänkt så rationellt och kreativt. Men när det gäller tsunamin så var det mest tur som avgjorde vem som överlevde. De enstaka som kände igen tecknen (när vattnet drog sig tillbaka) fick självklart ett stort försprång och större överlevnadschans. Men när vågen väl sköljde in över stranden styrde slumpen.

Då spelade det inte nämnvärd roll om man var elit-idrottman eller soffpotatis. Om man var ung eller gammal. Kvinna eller man. Thailändare eller västerlänning...

I en del fall kan man överleva genom att agera smart i en krissituation. I andra fall spelar det ingen roll vad man gör, man dör ändå. Det bästa är nog att inte ta livet för givet. Eftersom vi inte vet när, hur eller var döden slår till gäller det att passa på att leva!

Snus är skit!

Det är lustigt att en myt kan tas på så stort allvar och accepteras av så många.

Nu kan vi väl i alla fall slå hål på myten att snus skulle vara ofarligt och ett bra alternativ till rökning!

Kanske handlar det om önsketänkande. Den som är snusare vill gärna tro att det är näst intill helt ofarligt jämfört med rökning. (Särskilt den snusare som tidigare rökt och använder snus som substitut.)

Jag tror också det handlar om djävulsk marknadsföring från tobaksbolagen. Snuset är samma guldkalv som rökningen i alla tider varit. Nu har dessutom en ny lukrativ marknad öppnats, tjejsnus.

Tidigare var det ytterst få tjejer som stoppade upp en stor, kladdig prilla under läppen. Idag är det trendigt för nu finns "tjejsnus". Med färgranna små, "feminina" askar marknadsförs mini-portioner av snus med fräsch smak och lukt.

I undersökningar som gjorts bland tonårstjejer ratas det traditinonella snuset men tjejerna vill definitivt smaka innehållet i de fina, små askarna!

En portion snus innehåller betydligt mer nikotin än en cigarett. Prillan ligger dessutom som regel inne så länge att kroppen utsätts för en mycket långvarig "nikotin-attack". Utan paus mellan prillorna blir effekten ännu värre. Man kan dessutom ha en prilla inne även i sociala situationer där rökning inte accepteras.

Det är en tragedi att en hel ny generation ungdomar nu värvas till snusning, och att tjejer snusar mycket mer än förr i tiden. Förutom att de även röker mer! Detta kommer att bli en folkhälsokatastrof i framtiden om inget görs!

Snus innehåller inte bara många cancerframkallande ämnen utan den högre nikotinhalten (som är den berorendeframkallande substansen) gör också att det både är lättare att fastna och svårare att sluta.

Jag är ytterst skeptisk till tobaksbolagens ambitioner att markadsföra snus utomlands som ett riskfritt alternativ till rökning. När argument som "för folkhälsa" används för att marknadsföra en giftig drog har jag svårt att ta det på allvar.

Förutom alla nackdelar med snus finns det dessutom inget som hindrar att man både röker och snusar! En del som försöker sluta röka med snus fastnar istället i beroende av både cigaretter och snus. Något som är ännu mer riskabelt för hälsan!

Tobaksbolagen har en agenda som bygger på att de vill tjäna mer pengar, både i Sverige och utomlands. De använder sig av cynisk marknadsföring riktad till ungdomar, som de hoppas ska fastna i beroende och sedan bli "ekonomiska mjölkkor"
resten av livet.

När cigaretterna kom marknadsfördes de också som ofarliga och "trendiga". Ett antal decennier senare kunde man se de förödande effekterna, tobakbolagen hade tagit livet av hälften av sina kunder! Även de som levde förväntad livslängd led av betydligt fler hälsoproblem än icke-rökarna.

Tack och lov kommer nu forskningsresultat som motsäger snusets "ofarlighet". Men "myten" om snusets harmlöshet har levt länge, och den kommer nog i många kretsar att fortleva ytterligare ett bra tag tyvärr.

Det enda bra tobaksbolagen hittills gjort är att börja tillverka nikotinfritt snus, som snusavvänjning. Det är visserligen dyrt, men hellre betala för något som är ofarligt än att betala lika dyrt för ett farligt gift. (Även om vinstintresset ligger bakom även detta projekt så är det i alla fall en miljon gånger bättre än det övriga skit de producerar.)

Tyvärr är dock inte detta nikotinfria snus särskilt effektivt. Nikotin är lika beroendeframkallande som kokain eller heroin. Det krävs ofta mer än en "fejkad prilla" för att stå emot nikotin-suget. Men det är en bra ambition att försöka, och för dem det funkar är det naturligtvis fantastiskt.

Det allra bästa vore dock att folk varken började röka eller snusa. Då skulle de inte behöva genomgå plågsamma och dyra avvänjnings-försök eller riskera dödliga tobaksrelaterade sjukdomar.

Ytterst få börjar med tobak vid 20. De flesta börjar i tonåren. "Debutanterna" är vanligtvis i 15-årsåldern. Det är när man är ung och naiv som man vill "pröva på" och underskattar riskerna. Man tänker oftast inte så långsiktigt i den åldern. Ju tidigare man börjar, ju lättare fastnar man och ju svårare kommer man ur det hela. Det är som med sprit och knark i det avseendet.

Egentligen borde det ses som ett ytterst allvarligt brott att sälja eller ge tobak till minderåriga. Mängder av unga köper idag tobak innan de fyllt 18 år, leg-kontrollerna är inte desamma som på Systemet. Men egentligen borde vi vara minst lika intresserade av att hålla barn och unga borta från tobak, som från alkohol. Alkoholism utvecklas under betydligt längre tid än nikotinberoende. Risken att bli svårt sjuk och dö i förtid är överhängande både för nikotinister och alkoholister!

Kvinnor föredrar trygghet

Här kan man läsa att våra förfäder aporna hade ett mycket gott skäl att vara våldsamma och agressiva. Det var nämligen bästa sättet att attrahera honorna.
Honorna drogs nämligen till hannar som kunde försvara dem och deras ungar.
Det gynnade artens överlevnad att slå följe med dominerande, starka hannar som kunde freda flocken mot yttre angrepp.

Det hävdas att även vi människor har med oss det här evolutionära arvet i bagaget. Därför skulle kvinnor föredra dominerande, våldsamma män. Det skulle kanske förklara varför män dömda för bestialiska seriemord får så många kärleksbrev från kvinnor.

Men verkligheten är inte så enkel. Kvinnor som skriver brev till dessa män har vanligtvis stora problem själva, inte minst med sin självkänsla och självbevarelsedrift. Även om det kan tyckas att dessa fångar får många brev så är det trots allt en ytterst liten minoritet av kvinnorna som aktivt söker kontakt med dessa män.

Det som gynnar människoartens fortlevnad är - från kvinnans utgångspunkt - inte att hitta en man som riskerar sitt eget, hennes eller barnets liv. De flesta kvinnor söker en man de känner sig trygga med och kan lita på. Det ger också bäst förutsättningar för avkomman.

En "bad boy" kan attrahera en del kvinnor.(Ytterst handlar det nog om utmaningen att omvända mannen)Men få kvinnor stannar hos en man som förblir en "bad boy". Extremt få kvinnor vill bli behandlade som dörrmattor. De vill inte stanna hemma med barnen och hushållsarbetet medan mannen är ute och sätter på andra kvinnor. De vill inte besöka mannen i fängelse när han varit inblandad i ytterligare ett meningslöst huligan- eller krogbråk. (Än mindre vill de besöka mannen när han dömts för våldtäkt eller rånmord!) Och de vill defintivt inte att han utsätter henne eller barnen för våld eller livsfara!

Kvinnor har genom tiderna propagerat mot krig, eftersom de förlorat sina fäder, bröder, män och söner på kuppen. (Med dagens krigsteknik riskerar alla att dö, även kvinnorna.) Det är i första hand män som har "stridisar" som idoler, inte kvinnor.
Kvinnor överlag föredrar fred och en man som håller sig vid liv och stannar vid hennes sida. Krig, krigiska män och döda krigshjältar är varken särskilt attraktivt, upphetsande eller tillfredsställande.

Evolution eller ej, de flesta kvinnor är kapabla att göra rationella val som gynnar pålitliga, fredliga och trygga män framför opålitliga, agressiva och våldsamma män.

All attraktion har inte heller med evolutionen att göra. En hel del attraheras av det egna könet, både inom människo- och djurriket. Självklart kan även homo- och bisexuella skaffa barn, men attraktionen till det egna könet kan knappast förklaras med evolutionsläran att "all attraktion syftar till fortplantning."

Det är inte heller självklart att evolutionen kräver våldsamma män och krig. I artikeln redogörs för två olika evolutionära alternativ. Det första bygger på att männen är extremt våldsamma och krigar:

"Krigförande schimpanser beter sig otäckt likt exempelvis Yanomamöfolket — ett Amazonfolk som antropologerna brukar beskriva som ovanligt våldsamt. Mer än en tredjedel av männen brukade dö i krigsföring. Det var ”evolutionärt lönsamt” att delta i dödandet, de män som deltog fick fler fruar och mer avkomma."

(Här kan man undra hur "lönsamt" det egentligen var för de enskilda männen att delta i stridigheterna. Om de överlevde hade de större möjlighet att sprida sina gener. Men de löpte samtidigt 1/3 risk att dö innan de fick chansen att befrukta några fruar!)

Vidare om det agressiva alternativet:

"Jämfört med andra djur dödar såväl schimpanser som människor vuxna medlemmar av samma art ofta. Och det är hanarna som står för dödandet. Det är hanarna som bildar koalitioner för att försvara honorna i gruppen, vilket också har till följd att honorna utsätts för hanarnas våld och alla de problem som manliga koalitioner innebär"

(Man kan undra om agressiva, krigiska hannar verkligen är till gagn för honorna och hennes avkomma)

Det andra scenariot är betydligt fredligare:

"Det är inte självklart att människor skulle utvecklas till att bli så aggressiva. Bonobon, en lika nära släkting till såväl människan som schimpansen, lever betydligt fredligare. Mycket av umgänget är sexuellt, och bland bonoboerna är kvinnliga allianser vanliga. En majoritet av antropologer är dock överens om att liknande samhällen bland människor är ovanliga."

Kanske är det precis detta människoarten skulle behöva för att överleva och rädda moder jord? Mindre våld, färre krig, mindre skövling och rovdrift - och mer kärlek.

"Make love, not war!" tror jag är en betydligt bättre överlevnadsstrategi för mänskligheten än att vi tar kål på varandra och planeten.

Platt välfärd nästa!

Med platt skatt ligger inte "platt välfärd" långt borta.

Avskaffar man principen att alla ska betala skatt efter bärkraft, blir det i förlängningen svårt att bära upp välfärden.

"Platt välfärd" innebär att man som medborgare får ett grundutbud. Till exempel skulle man kunna få akutvård för att klara livhanken. Men inte mer än det. Vill man ha mer får man betala ur egen ficka. Det låter väl rättvist?

Då minskar risken att man med sina skattesänkningar tvingas bidra till att andra människor får kostsamma operationer och cancerbehandlingar som ändå inte ger någon garanti för överlevnad.

Skulle man själv ha oturen att drabbas av cancer eller något annat "icke akut" tillstånd så får man självklart betala det själv! Har man varit smart så har man tidigare tecknat en privat sjukförsäkring, som man nu kan utnyttja. Om inte annat har man väl ett kapital på banken att ta till. Skulle man vara så korkad att man inte sparat pengar eller är låginkomsstagare, då får man faktiskt skylla sig själv!

Låter det här systemet bra, rättvist och tryggt?

I USA finns ett liknande system. Där får man själv (eller arbetsgivaren) teckna dyra privata sjukvårdförsäkringar för att man ska få mer än ett grundutbud av vård. De bästa skolorna kostar dessutom skjortan, så vill man ge sina barn en bra framtid gäller det att börja spara i tid!

Jag vill inte öppna dörren för liknande system i Sverige. Vi har principen "Skatt efter bärkraft, välfärd efter behov". Avskaffar man bärkrafts-principen är nästa steg behovs-principen. Med platt skatt är det inte långt till platt välfärd!

Regeringen gynnar eliten

Högerpakten backar och vänsterblocket går framåt

Hande det varit val idag skulle socialdemokraterna få egen majoritet!

Det är inte så konstigt att det går dåligt för högerregeringen. Politiken de levererar gynnar ju bara en liten elit i samhället. Varför skulle resten av befolkningen stödja partier som prioriterar slopad förmögenhetsskatt, subventionerade pigor och sänkt fastighetsskatt för de rika? Samtidigt som sjuka, arbetslösa och förtidspensionerade fått sämre villkor. Och allehanda avgifter höjs, som äter upp skattesänkningarna till låg- och medelinkomsttagare.

Fredrik Reinfeldt talade igår i Vaxholm. Mona Sahlin valde förorten Fittja, dit hon dessutom åkte tunnelbana.

Det var annorlunda i valrörelsen. Då trängdes de borgerliga partiledarna i förorten och lovade förbättringar. Fattiga människor skulle få jobb, bostad och bättre ekonomi.

Men när borgarna sedan kommit i regeringesställning har reformerna mest gynnat de som redan är rika, friska och starka.

Man kan vinna ett val genom löften om guld och gröna skogar, även om man sedan inte kan leverera. Men man sitter inte längre än en mandatperiod.

I valet kallade sig modernaterna det nya "arbetarpartiet". Men det är hittills arbetsgivarna som gynnats mest, inte arbetarna. Även om regeringen formellt försvarar kollektivavtalen så är inte stödet så djupt förankrat. Innan valet kämpade Reinfeldt mot facket i Vaxholmskonflikten. Nu håller han sitt tal i Vaxholm. Samtidigt som näringsminister Maud Olofsson kommer med förslag som syftar till att försämra de fackliga rättigheterna.

Väljarna är av förklarliga skäl besvikna. Detta var inte den arbetar- och välfärdspolitik som utlovades i valrörelsen!

Nu gäller det för socialdemokratin att utnyttja tiden fram till nästa val väl. Vi ska driva oppositionspolitik och vi ska erbjuda ett trovärdigt alternativ! Det är bara att kämpa på!

Läs även: Svd

Kulturen kommer!

Det är lättare än man tror att sprida rena myter och få folk att ta dem på allvar. Då är det inte så svårt att förstå hur fördomar, rykten och "urban legends" får genomslag.

Alltifrån att invandrare odlar potatis i parketten till att judar tillhör en "ras" som står under djuren och bör utrotas. Eller det senaste: att muslimer per definition är fanatiska onda fundamentalister som inget hellre vill än att döda alla västerlänningar - och varandra.

Fenomenet med "bluffar" dök upp i en oskyldigare tappning under Almedalen på Gotland inför valet förra året. Då steg ett par kulturpersonligheter fram och deklarerade att de bildat ett "kulturparti."

"Nyheten" fick ett enormt genomslag i media. Övriga partier blev skraja och deklarerade att de minsann också stödde kulturen.

Sedan visade det sig att alltihop var en bluff. Syftet var att få upp kulturfrågorna i valrörelsen, vilket också lyckades. Det hela blev en succée för kulturen!

Den enda risken med sådana här tilltag är bara att man inte får bluffa för många gånger. Då är det ingen som tror en när det händer på riktigt!

I berättelsen om pojken och vargen så skojar vallpojken med byborna och skriker "Vargen kommer!" Byborna kommer springande för att hjälpa honom men han skrattar bara åt dem. Nästa dag upprepas proceduren. Den tredje dagen kommer vargen på riktigt och pojken skriker "Vargen kommer!". Men då är det inga bybor som kommer till undsättning, och alla fåren blir uppätna.

Skulle en riktig haj dyka upp utanför Englands kust är det nog inte många som skulle ta det på allvar i dagsläget...

Maskerad på slottet

Tydligen så finns det ont om värnpliktiga i tjänst kring nyår, vilket innebär att försvaret ska betala ett gäng för att gå högvakten.

Jag har själv träffat ett par republikaner som gått högvakten. Ingen frågade om de ville utan det bara blev så eftersom alla förband ska vara med och "skydda de kungliga slotten och därigenom även konungen och hans familj."

Det är ett steg framåt att göra det här uppdraget frivilligt och dessutom betala för det. Tyvärr gäller erbjudandet dock bara över jul och nyår, när det finns ett glapp i värnpliktstjänstgöringen.

Det borde vara ett fritt val om man vill delta i det här tramsiga spektaklet. Även om det formellt finns ett reellt vaktuppdrag så är det främst en show som handlar om att upprätthålla intresset för monarkin. Kungafamiljen är ju ändå omgiven av livvakter vart de än går, så helt utan skydd är de knappast. De lustiga kläderna, gammaldags vapnen och ritualerna handlar om underhållning och att hålla rojalister på gott humör.

Tydligen så måste högvaktssoldaterna även ibland delta i en extra fånig ceremoni på borggården, där kungen kommer ut och soldaterna tvingas ropa "Gud bevare konungen!"
Tyvärr tror jag inte detta uppdrag heller är frivilligt. En republikan jag träffat tvingades i alla fall delta när han gjorde lumpen, trots att han varken tror på Gud eller kungen.

Det är dags att göra allt sådant här trams frivilligt. Betalar man rekryterna blir det visserligen en merkostnad, men lite kompensation tycker jag de ska ha. Så himla kul kan det väl ändå inte vara att delta i den här "maskeraden"?

Läs även formuleringarna från Försvarsmaktens hemsida. Det är lustigt att högvakten där benämns som "förmånen" och dagen för högvakt betecknas som "Den stora dagen".

Kanske har det här ett samband med att kungen formellt är högste chef för försvarsmakten. Lite måste man kanske fjäska för chefen?

Jag skulle ha lite lättare att smälta högvakten, maskeradkläderna och ritualerna om det vore en form av historiskt jippo till minne av en svunnen tid. Som medeltidsveckan i Visby ungefär. Problemet är att "dinosaurien" kungahuset i allra högsta grad är vid liv!

Det enklaste vore att börja i rätt ände och fasa ut monarkin. Den hör hemma på museum, inte i ett modernt statsskick!

Lycka till!

Läser att Zanyar Adami lämnar Gringo för nya arbetsuppgifter.

Jag önskar honom lycka till!

Tråkigt att Gringos förlag gått i konkurs men kul att tidningen fortsätter och flyttar sin verksamhet från Stockholm till Landskrona. Symboliken är klockren!

Dialog är A och O om man vill bekämpa fördomar och få igång en diskussion. Att vara ute på fältet, träffa människor, lyssna på dem och prata med dem är det bästa! Ett "von-oben"-perspektiv skapar inte kommunikation utan bara större avstånd. Gringo gör helt rätt när de flyttar till Skåne!

Läs även: DN

Snaran dras åt kring hyresrätten!

Hyresrätten befinner sig i strykklass.

Det blir inte bättre av att regeringens politik inte innehåller några satsningar på hyreslägenheter.

Det stöd som tidigare funnits för att uppmuntra byggande av hyresrätter har dragits in av regeringen. Eftersom hyresgästerna som regel har en lägre betalningsförmåga blir det inte lönsamt att bygga nya hyresrätter. Kostnaden för att bygga är hög och byggföretagen ägnar sig hellre åt mer lönsamma projekt, där kunderna kan betala bättre. Med de tidigare byggstöden gick det att få lite mer lönsamhet i byggande av hyresrätter.

Hittills har byggandet av tusentals planerade hyreslägenheter lagts på is.

Även de som redan lyckats få ett hyreskontrakt riskerar högre hyror de kommande åren, eftersom de så kallade räntebidragen tagits bort av regeringen.

På högerflanken diskuteras nu dessutom större inslag av marknadshyror. Det blir ett dråpslag för dem som råkar bo på i centrala storstadsområden. Det lär inte heller bli något nytillskott av låg- och medelinkomsttagare till dessa områden. Risken är att segregationen blir ännu värre än idag och att människor kommer att bo helt uppdelade utifrån inkomst.

Vad som är ännu värre är att det kommer att bli svårt att över huvud taget hitta en bostad om man tillhör den mindre välbärgade delen av befolkningen.

Minskat byggande av hyresrätter, fritt fram att ombilda till bostadsrätt och utförsäljning av allmännyttan leder till att antalet hyresrätter successivt krymper. Samtidigt slåss lika många som förut om hyreslägenheterna.

Många har inte råd att köpa bostadsrätt och villa. De som inte har fast jobb och god inkomst får dessutom nobben när de vill låna pengar. Ytterst få kan slänga upp ett par miljoner och köpa en bostadsrätt eller villa.

Bostadsminister Mats Odell vill göra det mer lönsamt att ha inneboende, som ett sätt att lösa bostadskrisen. Men det kan väl knappast vara den långsiktiga lösningen!

Redan idag är det lönsamt att hyra ut extrarum till studenter. Att det blir ännu mer lönsamt löser knappast problemen för alla de låginkomsttagare (bl.a. ungdomar, studenter, invandrare och barnfamiljer) som inte släpps in på bostadsmarknaden! De vill ha en egen bostad och ett eget liv, inte vara inhysta i ett litet extrarum!

Den förra regeringen löste inte heller problemen på bostadsmarknaden. Men då sjösattes i alla fall reformer som gick åt rätt håll. Den nya regeringen gör tvärtom - introducerar "reformer" som förvärrar krisen.

Jag hoppas att socialdemokraterna går till val på ett ordentligt åtgärdsprogram som vi snarast kan genomföra om vi vinner valet. Det behövs radikala grepp om vi ska komma till rätta med krisen på bostadsmarknaden!

"Friskförklaring" är inte lösningen!

Jag kan hålla med om att evighetslånga sjukskrivningar utan rehabiliteringsplan kan göra det mycket svårt att komma tillbaka.

Men att bara lösa problemet genom att "friskförklara" stora grupper tror jag inte på.

Det finns ju ofta mycket goda anledningar till att folk blir sjuka från början.

De människor som "går i väggen" och drabbas av utbrändhet eller utmattninssyndrom är vanligtvis inte arbetsskygga. Tvärtom har de ofta under lång tid burit en orimlig arbetsbörda, både hemma och på jobbet. De är så plikttrogna att de är beredda att arbeta nästan dygnet runt!

Jag känner själv flera personer som drabbats av ett fysiskt och psykiskt sammanbrott till följd av omänsklig arbetsbörda. Att de själva frivilligt påtagit sig så mycket gör inte saken bättre. Oavsett om det är personen själv eller omgivningen som ställer orimlliga krav så blir resultatet detsamma på längre sikt - sammanbrott.

Det handlar inte om att utbrända är svaga och bräckliga, tvärtom brukar de ha en osedvanlig förmåga att driva sig själva till det yttersta. Det är just det som är problemet! Men oavsett hur stark man är fysiskt och psykiskt så orkar ingen människa med det omöjliga i längden.

Vägen tillbaka kan vara lång för dessa människor. Att "jobba på som vanligt" är inte lösningen eftersom de snart är tillbaka i samma hjulspår som förut, med överarbete och övertid. Även om pressen inte kommer från omgivningen så finns det en inre press som ytterst handlar om svårigheter att sätta gränser.

I de allra svåraste fallen av utbrändhet/utmattninssyndrom förlorar de drabbade grundläggande fysiska och psykiska färdigheter. De kan helt eller delvis förlora talförmågan, närminnet kan försvinna, de förlorar förmågan att "rensa bort" distraherande intryck vilket ökar stressen ytterligare. Panikångestattacker och tunnelseende förekommer också. Vissa glömmer till och med vem de är och vad de heter!

I de nya riktlinjerna anges 12 veckors sjukskrivning som max vid utbrändhet/utmattninssyndron. Helst ska man inte vara sjukskriven en enda dag vid denna diagnos!

Men hur det kan vara i patientens intresse att "jobba på som vanligt" när man är slutkörd? Eller i arbetsgivarens intresse för den delen?! Jag hoppas det här nya systemet tillåter undantag, annars kommer det att få förödande konsekvenser!

Det som ska till istället för "friskförklaring" av stora grupper sjuka är fungerande rehabilitering. Det gäller inte bara utbrändhet/utmattninssyndrom utan även depression, hjärtinfarkt, kronisk värk m.fl. diagnoser.

Här är uppdraget ofta dubbelt. Dels att bota de akuta symptomen, dels att komma åt roten till besvären (som ofta har med arbetsmiljön och livsstilen att göra.) Särskilt i fall med kronisk värk och stressrelaterade tillstånd krävs ofta stora förändringar av arbetsmiljön, annars förvärras sjukdomen när patienten återgår till jobbet.

Att skicka någon med svår depression tillbaka till jobbet för snabbt och utan ordentlig behandling kan vara farligt. Livslusten och arbetslusten är satt ur spel samtidigt som självmordsrisken är kraftigt förhöjd. Visst, man blir inte automatiskt bättre av att gå hemma i all oändlighet heller. Men nyckelfrågan är att patienten får behandling - t.ex. samtalsterapi och eventuell medicinering i svåra fall.

När det gäller hjärtinfarkt-patienter så är det avgörande att lägga om livsstilen. Ska dessa personer återgå till jobbet snabbt krävs som regel förändringar av arbetsmiljön så att patienten slipper stress, tung arbetsbörda och övertid. Förändras inte arbetsmiljön så kan det leda till ytterligare infarkter. Troligtvis behövs också stora förändringar privat. Oavsett vilket så behöver dessa patienter vila. Det är inte självklart att de får det på jobbet!

Det som ska till för att göra människor friskare (inte bara friska på pappret) är både förebyggande arbete och fungerande rehabilitering. Idag finns stora brister på båda dessa områden.

Många arbetsplatser bidrar dessutom till att de anställda blir sjuka genom dålig arbetsmiljö. Lösningen här är inte att låtsas att folk är friska och istället öka sjuknärvaron på jobbet. Lösningen är bättre arbetsmiljö och en plan för att förebygga sjukskrivningar! Den som ändå blir sjuk ska ha rätt att kräva rehabilitering av hög kvalitet inom rimlig tid.

Säkert kan en hel del återvända till jobbet relativt snabbt efter sin sjukdom. Men det förutsätter att de får rätt behandling!

Varför inte satsa på att göra folk friska på riktigt istället för att bara "friskförklara" sjuka människor?

Läs även: Svd och DN2

Bevis finns - döm mannen!

Tyvärr stämmer det nog, den misshandlade kvinnan i det här fallet har svagare rättsskydd än en hund!

Mycket har hänt när det gäller misshandel. Förr räknades det som "familjegräl" och ledde inte till några åtgärder från polisens sida. Men på senare år har mycket hänt.
Ett stort problem är alla kvinnor som senare tar tillbaka sin polisanmälan, efter påtryckningar från sin plågoande.

För att komma åt det problemet infördes möjligheten för polisen att dokumentera skadorna och förhöra kvinnan redan på brottsplatsen. Dels är skadorna färska då, dels kan man även dokumentera hur det ser ut i lägenheten (vilket senare kan användas som bevis mot mannen.) Omkullvälta möbler, sönderslagna speglar, sönderrivna kläder, blodfläckar, avrivna hårtussar, utslagna tänder o.s.v. tyder på att hon misshandlats hemma av en närstående. Genom videoförhör på brottsplatsen får kvinnan möjlighet att vittna om det som hänt. Även om kvinnan senare drar tillbaka sin anmälan kan dessa videoförhör användas som bevis i rättegången.

Därigenom kan kvinnan också i bästa fall undkomma "dödsdomen" från mannen. Mannen kan ju inte begära mer än att hon skulle dra tillbaka sin anmälan och förneka det som hänt. På det sättet kan mannen dömas även om kvinnan inte fullföljer sin anmälan.

Det här aktuella fallet känns märkligt. Åtal väcks inte - trots att många vittnesmål från omgivningen finns, trots dokumenterade skador, trots att kvinnan vid utryckning berättat för polisen vad som hänt. Missade de att spela in hennes vittnesmål på brottsplatsen, eller vad är problemet? Även om så var fallet borde väl polisernas vittnesmål vara värt något i rätten?

Jag vet inte vad som egentligen gått snett, men det är helt orimligt att åtal inte kan väckas bara för att kvinnan terroriserats till tystnad!

Det förekommer att människor tar lagen i egna händer och själva sättet stopp för misshandeln (genom att invalidisera eller döda gärningsmannen) eftersom samhället och rättsväsendet inte lyckas skydda de utsatta kvinnorna. Jag tror vi kommer att få ser mer av detta framöver om ingenting görs!

Sverige har fått kritik från Amnesty för att vi inte garanterar kvinnors mänskliga rättigheter. Även om det inte är staten som mördar, torterar och terroriserar kvinnor så har vi ett ansvar för att skydda de kvinnor som blir utsatta för förföljelse av våldsamma män.

Åtskilliga kvinnor och barn befinner sig idag på flykt undan livsfarliga män, för att samhället inte förmått skydda dem. Det är dags att vi tar till oss kritiken från Amnesty och tar krafttag mot detta utbredda våld!

En gratisdrink förpliktigar INTE!

Nu antyds det att våldtäkterna kring Stureplan har sin upprinnelse i en kultur med gratisdrinkar.

En del tjejer som uttalar sig menar att de känner sig pressade att ge något tillbaka om de blir bjudna på en gratisdrink av en kille. Det antyds att tjejer som inte förstår att killarna väntar sig något tillbaka är naiva...

Visst, jag förstår också att killarna inte sprider gratisdrinkar omkring sig bara för att vara snälla. Men det innebär inte att de har rätt att KRÄVA någonting tillbaka!

Inom dating-kulturen finns samma fenomen. Om en kille bjuder en tjej på middag och bio ett par gånger känner sig tjejen pressad att gå till sängs med honom, vare sig hon vill eller inte. Hon känner sig förpliktigad att ge något tillbaka. Det finns en del som känner sig pressade redan efter första daten om de låtit sig bjudas!

Om man låter sig bjudas eller ej är ett personligt beslut tycker jag. Men aldrig någonsin ska man behöva känna sig tvingad att betala tillbaka "in natura"! Att bjuda är för mig att ge någon en gåva. Man kan inte räkna med att få något tillbaka. Att bjuda är INTE detsamma som att betala för sexuella tjänster!

Att en del killar förväntar sig "något tillbaka" spelar ingen roll! En del killar förväntar sig också sex om tjejen följer med hem. Detta berättigar inte till våldtäkt!

De flesta blogg-inläggen om detta med gratisdrinkar är vettiga men när jag läser "treo" blir jag lite förskräckt. Visserligen fördöms våldtäkt, men samtidigt förs resonemang om ansvar. Det antyds att tjejen också kan ha ett visst ansvar för den uppkomna situationen. Precis som om det fanns en "regel" som säger att om man låter sig bli bjuden förväntar sig killen något tillbaka och då får man räkna med att hamna i en utsatt position.

Det finns INGENTING som berättigar till våldtäkt som jag ser det. Att en tjej tar emot en gratisdrink innebär inte att killen kan räkna med "betalning", att hon har utmanande kläder betyder inte att hon är redo för sex, att hon är full betyder inte att hon kommer att "släppa till" eller att det är rätt att utnyttja situationen, att hon följer med någon hem betyder inte att det är "fritt fram". Även om en kille kan uppfatta det som att tjejen "sänder ut signaler" så ger det honom ingen rätt att förutsätta att det är så. En del tjejer flirtar utan att det betyder att de vill ha sex på samma sätt som en del killar har sex utan att det betyder att de vill ha ett förhållande. Och tvärtom. Oavsett vilka "signaler" motparten uppfattat så måste man respektera den andres fria val. Vill en tjej inte ha sex så vill hon inte. Punkt slut!

När det gäller huvudfrågan - gratisdrinkarna - så kan jag inte se att de tjejer som tagit emot gratisdrinkar av våldtäksmännen kan göras "ansvariga" för att de blivit drogade och våldtagna! Lika lite som tjejer som utsatts för "date-rape" kan ställas till svars för detta.

Självklart kan man vidta försiktighetsåtgärder för att minska risken att bli rånad eller våldtagen, men det innebär aldrig någonsin att man ska känna sig ansvarig om det ändå skulle inträffa! Oavsett om man varit "försiktig" eller ej. Ansvaret för brottet ligger helt och hållet på gärningsmannen, inte på brottsoffret!

Girlpower!

Så är det då dags för SSU att välja sin ordförande.

Jag lägger mig inte i valet, jag tycker ombuden på kongressen själva ska få avgöra saken.

Men jag kan konstatera att det är två mycket drivande och duktiga tjejer som slåss om ordförandeskapet. Vi kommer att ha stor nytta av dem båda framöver, oavsett vem som blir vald.

Jag hoppas att SSU-kongressen blir startskottet för en nystart och intern samling inom SSU. Många viktiga arbetsuppgifter väntar: värvning och medlemsvård, opposition mot regeringens politik, att vara en radikal kraft inom arbetarrörelsen, driva på partiet och att vinna valet!

Läs även: DN

Upprörande!

Öden som det här känns så orättvisa!

Människor som Rolf Nilsén gör världen bättre och tryggare att leva i för alla oss andra!

Men det är Rolf som fått betala priset, och han har fått alldeles för lite tillbaka.

Det är t.ex. sjukt att han inte fick sin ersättning från försäkringskassan (trots läkarintyg) förrän han var med i ett TV-inslag och berättade om händelsen som skadat honom för livet. Det finns vettiga och empatiska tjänstemän på försäkringskassan, men de kan inte ha varit inblandade i det här fallet!

Han har till följd av händelsen drabbats av panikångest, depression, kronisk värk i knäet, hälta, blivit sjukskriven till hälften och förlorat tilliten och tryggheten. Idag lever han ensam med sin katt, och umgås med ett par nära vänner utöver det.

Det mest beundransvärda är att han trots allt inte ångrar sig. Han riskerade sitt liv för en okänd kvinna som blev misshandlad eftersom han inte kunde tänka sig att bara gå förbi och titta åt ett annat håll. Och han skulle troligtvis göra samma sak igen!

Rolf Lindén har mer mod än de flesta. Först sätter han sitt liv på spel för det han tror på och tycker är det rätta. Sedan struntar han i att spela "he-man" och är istället ärlig och berättar om sin rädsla, smärta och sjukdom efter det som hände.

Tänk om planeten befolkades av fler människor som Rolf Lindén!

Rolf borde få upprättelse för allt han tvingats genomlida och han förtjänar alla utmärkelser och pris som finns. Varför belönar samhället mest kändisar och "intellektuella storheter"?

Varför inte lyfta fram en helt vanlig människa som gjort det viktigaste av allt - sträckt ut sin hand till en medmänniska i nöd.

Kvinnan - det starka könet

Östrogen eller inte, det är dags att avliva myten om kvinnan som det svagare könet.

Det är uppenbart att kvinnor har kapacitet att klara enorma arbetsuppgifter och tåla omänsklig smärta.

Kvinnor har visserligen som regel mindre muskelstyrka än män. Men detta kompenseras av uthållighet, stress- och smärttålighet.

Kan man föda barn är man kapabel till nästan vad som helst!

Många kvinnor har idag heltidsjobb samtidigt som de sköter hemmet, barnen och markservicen till mannen. Tala om arbetsprestation!

Men männen klarar mer än de tror! Många män skulle bli överraskade om de utmanade sig själva och började göra sin del av hushållssysslorna. Dessutom skulle det i förlängningen lätta på arbetsbördan både för kvinnan och mannen. Delad börda är halv börda!

Är bara muslimer terrorister?

Det hävdas ofta att det bara är muslimer som begår terrordåd. Det används som "bevis" för att alla muslimer är potentiellt farliga och att islam är en våldsreligion (till skillnad från kristendomen).

Nu visar det sig att hotet kanske finns närmre oss än vi trodde. Samma grupperingar (högerextremister) som sprider myten om de onda muslimerna, verkar nu själva planera terrordåd i Sverige.

Nu väntar vi bara på ett fördömande från Sverigedemokraterna. Eller är det vem som står för terrorn det hänger på?

Modiga ifrågasättare!

Detta är en modig man!

Det är bra att människor börjar ifrågasätta vad man "måste" göra för att passa in i samhället. Vi lever i ett konsumtionssamhälle och med det följer en massa prylar, hygienartiklar och dylikt som vi hjärntvättas till att tycka är nödvändiga.

De som bryter mot normen drabbas inte bara av familjens tvivel utan även av det övriga samhällets fördömanden.

Men ju fler som vågar bryta mot invanda föreställningar, desto mer naturligt är det för oss alla att ifrågasätta hur vi egentligen lever. Och att respektera dem som väljer att göra på ett annat sätt än "normen" förespråkar.

Självklart ska man få duscha och tvätta håret så ofta man vill. Men det betyder inte att man ska fördöma dem som är lite mer sparsamma med tvålen. Extrem renlighet har ju nästan blivit en folksjukdom med eksem, allergier och underlivsirritationer som följd. Allt är bra, med måtta.

När jag för något år sedan besökte ett västsahariskt flyktingläger i Algeriet fick jag pröva på ett lite annorlunda liv. Under nästan två veckor levde vi utan dusch. Vatten var en bristvara och inget man slösade med. Konstigt nog vande man sig efter ett tag. Kvinnorna i lägret var muslimer och bar slöja när män var närvarande. Däremellan släppte de ut sina hårmanar som var mycket vackra, rena och välvårdade. Uppenbarligen är det inte nödvändigt att använda schampoo för att hålla håret rent.
Kanske var salt hemligheten?

Brigitte Bardot var en av sin tids största sexsymboler med en imponerande hårman. Men tydligen tvättade hon bara håret varannan vecka, för att inte stimulera fettproduktionen och slita på håret. Beyoncé Knowles är en av vår tids mest uppburna skönheter. Hon berättade att hon håller huden frisk och vacker genom att inte tvätta den i onödan.

Jag kommer trots detta fortsätta att duscha och tvätta håret, eftersom det är så skönt och uppfriskande. Men jag har stor respekt för dem som struntar i "tvättmanin" och håller sig rena på andra sätt. Förr skulle jag nog ha tänkt "smutsgrisar". Men nu tänker jag: "modiga ifrågasättare!".

Hellre Peps än kungen!

Peps Persson har blivit Cornelis-stipendiat.

Han är en värdig vinnare. Vi talar om ett musikaliskt geni,liksom Cornelis Vreeswijk var på sin tid.

Peps har även utmärkt sig på ett annat sätt. För ett tag sedan föreslog Republikanska föreningen att kungen tas bort från kronan och ersätts med en bättre symbol för Sverige. Sydveriges tidning Kvällsposten genomförde då en enkät bland sina läsare på temat vem de ville se istället för kungen. Peps Persson vann omröstningen överlägset!

Ingen blir gladare än jag om vi en dag får se Peps nuna pryda kronan! De andra kungahuvena kan med fördel också tas bort från sedlar och mynt. Vi har så många andra bättre förebilder som vi borde lyfta fram. Både historiska och nutida svenska hjältar.

Vi har ingen brist på personer som borde lyftas fram mer! Personer som representerar det bästa Sverige har att erbjuda: demokrati, mänskliga rättigheter och framåtskridande... Kungen symboliserar ingenting av detta.

Sätt press på Iran och Kina!

Detta blir en stor nyhet därför att svenskar kan vara inblandade.

Men vi måste agera mot Iran oavsett om svenskar riskerar att straffas med medeltida metoder eller ej!

Det är illa nog att folket lever under massivt förtryck, att homosexualitet kan ge dödsstraff, att kvinnor kan piskas offentligt om de bryter mot "klädkoden", att påstådd otrohet kan leda till offentlig stening till döds, att politiskt opposotionella förföljs o.s.v.

Kränkningarna mot demokrati och mänskliga rättigheter är otaliga!

Världen agerar lamt mot detta förtryck. Men så fort ordet "kärnvapen" nämns så vaknar omvärlden.

När det gäller Kina är det likadant. Inget annat land avrättar så många, varav många dessutom får sätta livet till av politiska skäl. För att de opponerat sig mot de styrande! Detta verkar inte störa alla de stater som tjänar pengar genom samarbete med Kina och alla företag som skär guld i Kinas låglöneindustri. Nu ska OS hållas i Kina och ingen kritik verkar finnas mot hur det står till med demokratin och de mänskliga rättigheterna.

"Interna problem" brukar tyvär inte leda till världen agerar mot orättfärdighet. Det är först när länders politik på något sätt negativt påverkar de rika ländernas intressen som det börjar hända något.

Jag hoppas att Sverige kan avvika från den trenden, som vi historiskt gjort åtskilliga gånger förut. I bästa fall kan vi också få med EU! Det är naturligtvis svårare, men ger desto större effekt om det lyckas!

Läs även: DN

Inte en dag för tidigt!

Mycket glädjande besked!

Hur har man egentligen tänkt innan? Att det är okej att fortsätta misshandla djur, bara man inte gör det i den egna kommunen?

Djurplågeri är ett fruktansvärt brott tycker jag. Man ger sig på en värnlös varelse som inte kan försvara sig och som är helt beroende av sin ägare.

I förlängningen kan djuret även bli ett vapen, som riktas mot andra djur och människor. Det tydligaste exemplet är kamphundarna som misshandlas och hetsas för att lära sig att gå till attack hänsynslöst. Ofta tränas hundarna genom att ägaren med våld tvingar dem att bita sönder trästammar. Sedan kan ägaren använda hunden för att sätta sig i respekt hos andra och som ett vapen.

Dessa hundar är livsfarliga, men de är det eftersom ägaren uppfostrat dem till det!

Genom ett centralt register kan man förhindra att människor skaffar nya hundar när de gamla avlivats (för att de gett sig på andra hundar och människor).

Det är för övrigt skrämmande att bönder som dömts för vanvård av sina egna kreatur, kan få bidrag för att fortsätta med jordbruksverksamhet som involverar djur.

De borde inte bara förbjudas att ha djur utan bidragen för verksamheten borde också dras in!

Alhem står upp mot hatbrott

Överåklagare Sven-Erik Alhem har svarat på Mats Tunehags artikel i Svenska dagbladet.

Sömnbrist dödar också!

Jag tycker det är alldeles utmärkt att tullen och kustbevakningen får göra alkotest på förarna! Det är bra både för att gripa rattfyllerister, förhindra olyckor och avskräcka andra från att köra när de har sprit i kroppen.

Det är också utmärkt att färjorna över Östersjön tänkt om. Tidigare förekom det att serverades alkohol i speciella måltidsavdelningar för yrkeschaufförer. När båten var framme gick männen (det är mest män) rakt ut till sina fordon och satte sig och körde. Tala om trafikfara!

Men det är också dags att vi på allvar tar itu med ett annat problem. Det är den trötthet och sömnbrist som också orsakar många olyckor på vägarna.

Många lastbilschaufförer pressas att arbeta extremt långa arbetspass utan möjlighet till sömnpauser. Detta gäller särskilt förare som arbetar inom den svarta sektorn, och som anlitas för att pressa kostnaderna.

Tro det eller ej, men sömnbrist är lika farlig i trafiken som alkohol i blodet!

Reaktionsförmågan försämras, uppmärksamheten går ner och värst av allt - risken att nicka till vid ratten ökar ju sömnigare man är.

Det är många chaufförer som kör omkring på våra vägar som istället borde ligga och sova. Det är bara tur som gör att inte ännu fler olyckor inträffar!

Lösningen på problemet är förutom information även bättre kontroll. Det ska enligt lag finnas installerat färdmätarkort i alla lastbilar. Det är ett sätt att se hur länge fordonet rullat i sträck. När kontroller görs så hänvisar föraren ofta till att kortet kommit bort. Det blir ett sätt att slippa rapportera att man brytit mot arbetsmiljölagen och kört alltför länge i sträck.

Om man gör det straffbart att slarva bort färdmätarkortet så skulle detta problem minska. Särskilt om straffavgiften drabbar arbetsgivaren och inte den enskilde chauffören.

Ett annat sätt att förhindra att folk somnar vid ratten är installation av en larmanordning som börjar pipa när ögonen är stängda längre än normalt. På så sätt kan man väcka den sovande och förhindra att fordonet hinner hamna på fel sida av vägen eller åka i diket.

Men detta räcker inte. Även den som lyckas hålla sig vaken utgör en fara för sig själv och sin omgivning om han/hon är extremt trött och lider av sömnbrist. Det är inte bara yrkeschaufförer som kör i detta skick utan även privatpersoner. Vill vi nå nollvisionen i trafiken så kan detta problem inte ignoreras!